torsdag 25 februari 2010

Tack!

Ibland så känns det så självklart med små kommentarer eller en blänkare om det man har skrivit men min vän länkade till mig och skrev "all heder åt"...vårat tidigare inlägg. Och jag inser att många reagerar och tänker som vi, men det är sällan man hör någon säga orden.
Ärligt talat vad tror ni att händer? Om alla tjejer skulle släppa sina ideal en dag, inte sminka sig, inte hålla in magen, inte le "bara för att", inte svara allt bra om det inte är det?
Undrar om världen rasar om jag inte orkar pressa mig i ett par lite för smala jeans, eller en lite mer urringad tröja, vad tror ni? Dör vi?
Mode, ja visst! Men jag väljer aktivt som mamma om jag vill att min dotter ser ut som en lolita eller som en skolflicka, det gör jag ju inte riktigt för storaE snart 3 år vet precis vad hon vill! Inte tjusigt! Skriker hon och lägger tillbaka kläderna men jag bär ju hem kläderna från affären!
Jag kan ju skylla på att affärerna presenterar kläderna på ett sätt som gör att jag ser den rosa tröjan som rätt för storaE och fel för lillaE. Men det är mitt ansvar, som konsument, som mamma, som vuxen, som ansvarig för att forma min familjs värderingar.
Jag säger nej till det som jag inte tycker att är passande.
Hon kommer inte göra som jag vill när hon e 15, storasyster vill bestämt ha den där "jävlakatten" som gubben kallar den. Hon e 5. Och hon vet vad som e mode. Men jag kan välja även där, Katten kan sitta på en sko, en trosa, ett hårband. Men om katten sitter på en för kort kjol, så blir det ingen. Är den för tajt så blir den inte.
Jag vägrar få mina barn att tro att det är hos de som felen sitter när kläderna sitter fel.

JAG VÄGRAR KLÄ MINA BARN SOM VUXNA INNAN DEN DAGEN DE ÄR DET! OCH JAG SOM VUXEN FORMAR DERAS SYN PÅ MODET I HUR JAG KLÄR MIG!

Det handlar inte för mig om ifall man är kort eller tjock eller smal eller lång.
För ärligt talat oavsett hur vi ser ut så är vi ju aldrig riktigt nöjda, hur kan då idealen vara rimliga?
Kärlek till er som kämpar!
Tänk man kan nästan tro att jag har blivit feminist, nej jag har blivit mamma! Jag har ansvar för fler än mig!

måndag 22 februari 2010

Påståenden ur en 5årings mun.

La ribban så högt igår, vet inte vad jag ska skriva idag ;)

Jag kan inte riktigt få ur tankarna.
Jag skräms över balansgången med våra ideal, men framförallt så skäms jag.
Jag skäms när storasyster här hemma talar om magrutor och muskler,
soppa och träning, kontra min gamla gravid kropp.
Vem lägger dessa ord i munnen på en 5åring?
Inte är det jag!

Jag har aldrig sett med det överseende blick som jag har nu på min kropp.
Den är inte deffad, den är inte fitt eller tajt, musklad eller tränad.
Den är mjuk och lite degig, smal där den ska vara musklad och hängig där den var platt.
Bobsen har halkat en våning ner, rumpan är obefintlig och magen har ett tag kvar till stranden.
Men under 10 månader växte ni där, från små frön till en liten hand till en fot, ett hjärtslag, en mun, två ögon, öron, fingrar och tår.
Jag har klappat denna mage, strukit över en arg liten fot, lugnat en orolig själ.
Jag bad under alla dessa månader om det jag önskade mest, ett friskt barn.
Andra gången bönade jag och bad att min kropp skulle behålla mitt lilla frö, bära tiden ut. Trots smärta o tristess så kom vi till den dag då jag ställde det högsta kravet på min kropp.
Och den svek inte, med smärta och med fysik fick jag den största gåvan man kan få.
Detta har jag haft turen att uppleva två gånger, hur kan jag då sen återigen kräva det orimliga av min kropp? Lite sent i livet kanske men äntligen är jag glad att jag ser ut som jag gör.
Jag förstår inte varför den ska svältas in i en mall, trimmas och konstlas.

JAG SER UT SOM JAG GÖR FÖR ATT JAG HAR FÖTT TVÅ BARN: JAG TÄNKER INTE BANTA!

Samtidigt som denna lilla vän slänger ur sig sina frågor om livet, när hon vill förstå livet. Så kämpar så många unga kvinnor för livet.
Tänker inte vuxna på vad de säger inför barn?

VI HAR TAGIT STÄLLNING; VI SKAPAR INTE ETT OSUNT KVINNOIDEAL I VÅRAT HEM!
Lyckosparkar till de som kämpar varje dag.

söndag 21 februari 2010

Ett brev till min älskade


Mins du min älskade vad vi drömde om?
Mins du hur galet förälskad jag i dig var?
Mins du mina försök att lämna dig?
Mins du när jag lämnade dig gråtandes på gatan?
Mins du att jag kom tillbaka? Mins du att jag grät hela vägen hem till mig, i ditt knä?
Mins du min lilla lägenhet i sommar nätterna med öppna fönster, röken från en miljon cigaretter och oändliga glas med vin? Vilka jag inte hade behövt, för du berusade mig.

Ibland glömmer jag, ibland vill jag ha den förälskelsen tillbaka men glömmer att en barnslig förälskelse övergick i en djupare kärlek. Jag ville inte falla för dig dig men det gjorde jag, jag ville inte vara kvar här, jag lämnade det här men kom hem igen. Jag kom hem till dig.
Jag säger inte att jag inte älskade dig när vi gifte oss, när jag födde våra barn.
Men det var vägen hit som bevisade att jag älskar dig.
Vill du börja om med mig?
Så som vi drömmer om att livet skall bli idag, så som vi med nyktra ögon önskar att det var? Så som det skulle vara?

Nej kära ni, jag säger inte att vi är i obalans men jag hörde en sång idag som påminde mig om att jag också en gång var nyförälskad i min man. Så galet kär att att det oftare gjorde ont, jag tror att man behöver minas det, när vardagen tränger sig på. Jag älskar min man, mina barn och även allt som oftast den jag har blev, för dessa personer gör mig till den jag är.
Jag har insett att det är de som man ger upp annat för som betyder något, de som formar oss till lite ödmjukare personer imorgon.

När jag sa till min dotter igår när hon skulle sova att Jag älskar dig. Så svarar hon Ja. och inget mer med det, det högsta betyget för mig, hon vet att mamma älskar henne.

fredag 19 februari 2010

Nationalism

Nu var det lääääängesen Fadersfiguren skrev något här.. Bättre sent.

Idag valde lillae 05.47 som lämplig tid att börja brottningsmatch med pappa. Är det OS så är det. Kan meddela att lillae vann.

Sedan följde grötfrukost, kaffe, mackor, mjölk i flaska och äta själv med sked. Varierande resultat men ack så festligt att se på. I detta spektakel deltog även StoraE.
Sådana mornar är värda sin vikt i guld!

Fadersfiguren har bestämt mycket på schemat idag men allt skall mynna ut i en lätt nationalistisk afton. Han tänker bjuda på Brasilisansk mat, musik och ladda ner lite filmer från Rio-karnevalen som just varit.
Tänkte smyga in lite av min kultur i dom små.
Dock; till fritänkade fostrar jag mina änglar. Bara dom tänker som mig.

Puss & Kram

tisdag 16 februari 2010

Det händer inte så mycket just nu... vi e mest bara.
VI BARA ÄR!
Inte så mycket aktiviteter utan bara VARA är svårt att VARA när man BARA önskar att man BARA kunde VARA med varandra.

fredag 5 februari 2010

Vinter helvete

Vinter = infektioner
infektioner= Astma
Astma=sjuka barn
sjukabarn+astma=akuten
astma-sjukabarn= verkligen akuten....

Akuten+astma=vänta
+vänta+vänta+vänta

Sommar=mindre infektioner
mindre infektioner= mindre sjukdomar= mindre astma
mindre astma=pigga barn= inte Akuten

Är min ekvation logisk? Slutsatsen är vinter=astma+infektioner
sommar= ingainfektioner- astma


onsdag 3 februari 2010

Fler bilder

Fina tjejerna!
StoraE
Sjuk igen...
Vadå valkar?
När kommer Tomten?

Lite Uppdatering med bilder!

Nu kommer ingen undan, Lillae kan krypa!
Men vagnen e mysig i kylan när systrarna åker pulka
StoraE har en egen variant av hur mammamonstret ska betala räkningarna, BR kortet...
LillaE tycker om ben...
Även bordsben...

Klättrar på väggarna

Mammamonstret e trött, mammamonstret har ont i ryggen, högra sidan, mammamonstret har lunch i håret, mammamonstret är trött i öronen, mammamonstret vill inte höra gingeln till Nicke Nyfiken, Pippi, Boog o Eliott, Ice Age eller framförallt inte till alla våra speldosor! Mammamonstret är återigen hemma med sjuklingar och vet ni vad? Sjuklingar är tråkiga, gnälliga, gråter, hostar, kräks, snorar, hänger på en, klättrar på en och där emellan ligger dessa små febriga kroppar uppkrupna i ens knä och mumlar mamma och ler i sömnen, innan de vaknar av nästa kräckattack...
Visst har även små feber svettiga barn sin charm men kom igen, nu är det ungefär varannan veckas skift här hemma och vi kan inte göra någonting där emellan utan att bli sjuka igen.
Nu vill vi ha sommar!
Sommar så barn kan springa utomhus och sola och bada med sina vänner.
Så mamma kan mysa i solen och tänka att det var väl inte så farligt ändå med lite vinter....
JO DET ÄR DET!!! Nu får det vara slut! Snälla våren kom hit!
Drömmer om en flytt till ett varmare klimat! Vem vill bo i detta underbara lagom land? Lagom med vinter har vi då verkligen inte! Tröttsamt tröttsamt tröttsamt...
Börjar känna mig som en hackig skiva.... vår... kallt... fryser...astma... SOMMAR!!!
Så nu laddar vi upp lite bilder från året som gått! Insåg att det var ett tag sen!
Nähä teknikens under slänger in de senare. Ciao!