Skift helvetet

Lördagskväll i stugan, myskväll men som alltid ensam med barnen och godisskålen. Hur kul är det på en skala att veta vad alla andra par gör för mysigt på helgen när jag vet att om jag gör något så är det ensam med barnen. Egentid är ett ord som vi har raderat ut, det existerar inte.

Och för att det ska svida lite extra så verkar alla ha ett spännande liv på helgerna... jag har varit i skogen med barnen, själv.

Sen fick vi fikasällskap på eftermiddagen super trevligt!

Men som alltid så blir kvällen lång och lika spännande som andras tisdagskvällar antagligen.

För i denna upponervända värld så har vi helg mitt i veckan men då ska barnen vara på förskolorna för att inte "missa något". Missa vad?

Inte för att jag avundas andras vardag men jag avundas deras helg. Försök planera in en fikadejt med gamla vänner en måndag kl 11. Skulle inte tro det om det inte är en lunch på stan som max får ta 40 min.

Nej fram för lite mer udda arbetstider i landet så man slipper känna sig så ensam en lördagskväll.

Nej det är ingen vanlig dag....

.... För det är löningsdag hurra hurra hurra!
Alltid skönt när det rullar in som det ska, det går bra nu som Petter sa.
Men snälla människor, är det ingen som jobbar?
Det var hur många som helst i Sickla, och japp det var stora e som skrek sig igenom hela mataffären... från början till slut oavbrytet.., får man sälja de på blocket? Otroligt nog så blev hon hur glad som helst så fort vi kom ut ur butiken, märkligt ;)
Ja ja. Alla andra har ju helg, gubben har precis börjat jobba så kul för mig, jag laddar för en helg utan två extra händer och funderar på om det finns någon mirakel kupp mot barn så att alla blir trötta i morgon och vill sova lunch, helst av allt samtidigt också.... Det blir nog att valla de små ett par varv i nacka reservatet, även om jag inte är överförtjust i våran del av nacka så är det otroligt skönt att kliva ur lägenheten och hammna i skogen! På typ 3 steg. 5 steg åt andra hållet så är man vid havet, Lovely!
Det blir nog skog i höstväder och hoppas att vi hittar lite fina löv och kan göra något pedagogiskt när vi kommer hem, för sömn är nog att önsketänka lite för mycket..

Den ständiga frågan: Vad blir det till middag?

Jag har gett upp. Jag längtar till den dagen man tar ett piller så har man täckt dagsbehovet av allt som stora och små behöver. Slippa åka och handla, slippa stå i butiken med en lista som räcker till kina.... packa i vagnen, packa upp på bandet, packa ner i påsen, i kundvagnen igen.... packa i bilen, packa ur bilen, in i hemmet och packa i kylen! 6 st packa och ingen mat på bordet ännu. För att göra detta ännu lite mer spännande ska två till tre barn packas i och ur, släppas med och roas under tiden. Ett antal packa till där va....

Så nu har jag varit så duktig, frostat kylen under natten, torkat rent så jag kan ta min nya matsedel och åka och packa lite. Sen kommer jag spy på allt vad mat heter och som tur är så är vi bjudna till mormor på middag.

Men ärligt talat så har jag skrivit en matsedel för två veckor framåt så jag vet vad och när allt ska ätas. Rättvist uppdelad så alla får något de tycker om under veckan och närings rätt med varierad kost. HAllelujja två veckor tills jag behöver sucka och säga jaha vad ska vi äta idag då....

Snart 2

Sitter och funderar på vad stora E ska få när hon fyller 2 år, har ju fortfarande inte fått igenom att det borde vara tvärtom, mammorna borde få presenter på barnens födelsedagar. Vi bär de små liven i 9 månader, vi föder de små och resten av deras liv ska vi vara deras fanclub och hejja på de när de antagligen inte alltid kommer göra vad mamma önskar....

Jag önskar i och försig att att stora och lilla E gör precis vad de vill och gör det de själva tror på. Men jag skulle väl inte önska att de blev grottmänniskor och bara hängde framför en varsin dator el. springer runt på stan och övar sin artistiska förmåga på stadens väggar..... Men vad gör man?

Jag har sagt att jag skickar upp de till Pernilla i Östersund så får hon sätta de på någon fjälltopp, tills de kan uppföra sig som folk.

Nej vad ger man någon som fyller 2? En ny dockvagn kanske, hon behöver nog öva lite på sina dockor innan hon får ta hand om lillebror, man blir lite orolig när dockan bor i legolådan, uppochner. Men för genusperspektivets skull så får jag nog köpa lite lego också....

Bacill som souvenir.

Så kom dom hem då, frun och barnen. Frågan är vad som hände på deras roadtrip egentligen - en ynkligare skara får man leta efter.

Lillae är snuvig, pipig och trött. StoraE är risig i magen (nooo details...). Frun är svag, yr och illamående.

Tjoho.

Kanske bäst att dom stannar hemma i stället för hälsovådliga släktresor. Inte mig emot.

Puz

Egentid utan mig själv.

Egentid. Smaka på ordet.

Visst klingar det lite extra vackert i öronen på oss sönder stressade, sömnbrist drabbade, hål ögda småbarnföräldrar.

Egen tid. Tid för MIG SJÄLV ATT GÖRA VAD JAG VILL. Halleluja.

Frun, Mommen, storaE och lillae har åkt till Kalmar över helgen och jag ska få - egentid. Ska visserligen jobba men efter det, ahhh, själv på soffan med chips och film. Eller oändliga promenader. Eller äta pizza till frukost.

Det är bara ett problem; efter dryga 2 timmar ensam tänker jag inte på annat än mina små älsklingar. Vad gör dom nu? Hur har dom det? Har han bajsat? Har hon lyssnat på Honey, Honey 14 gånger? Håller frun på att sälja barnen på Blocket?

Jag saknar dom så in i helvete. Och det är fredag lunch, dom kommer tillbaka söndag eftermiddag.

Nä, egentid kan jag skippa, jag är ju inte mig själv ändå.

Puz

Fadersfiguren.

Bäst att jag ger mig till känna också. Har fått benämningen "gubben" och den kan jag inte tvista så mycket kring, stämmer mer än väl tror jag..

Dock är jag ju också pappa till alla de här små liven och ska göra mitt bästa för att skriva om stort och smått. Det är ju inte som att det går nöd på ämnen eller uppslag när man är ett halvt fotbollslag, det är tiden som saknas.

Säg något nytt tycker du.

Mmm, eller hur, säger jag.

Säger som titeln till ett gammalt TVprogram; Det Kommer Mera.

Puz

Storlek 42 nästa!

Pinsamt med det blir inte så ofta något skrivet... skrivet blir det men det blir aldrig tillräckligt färdigt för att läggas upp....

Jag skyller på att jag har en bebis men det är inte riktigt sant. Sanningen är nog den att jag mer än gärna sover en sväng på dagen om lilla e somnar :) Det är ju tyvärr så när gubben jobbar natt att det är väldigt mysigt att krypa ner i sängen dagtid så man får lite vuxensällskap i sängen att somna bredvid..... gubben skulle nog inte vakna om jag så smällde en bomb här hemma. Att ha sällskap i sängen på natten är inget bekymmer, skulle nog kunna ha alla tre sovandes hos mig men de stora sover bäst i sina sängar, i sitt rum. Lilla e sover där emot gärna med mamma och även om jag suckar och säger att det blir skönt när han blir stor och sover själv så tycker jag att det är ganska mysigt. Jag vill att barnen blir stora men ändå inte.

Redan nu börjar lilla e vända sig bort och sova själv, det blir för varmt på min arm och jag börjar inse att min lilla älsk kommer bli en stor bröllande tonåring som inte vill mysa med mamma... storlek 42 i skor och göra allt det där som vi gjorde och aldrig vill erkänna.

Det är då jag inser att jag önskar att de alltid är lagom små för att vi ska vara bäst. Måtte de aldrig bli stora.

Hon var visst så liten men man glömmer....

Jultomten

Promenad i Saltsjö Duvnäs med vagnen och en sovandes lilla e, underbart med solen i ansiktet, varför känns det som att det är årets sista?

Börjar inse vikten av att komma ut ur lägenheten och träffa människor igen. Totalt socialt uttorkad. Herregud hit med lite gamla vänner!

Så den senaste veckan har jag frossat i gamla vänner med reuinon med gamla stalltjejerna, fika, Pernilla och lill tjejen kommer ner i slutet av veckan och så åker vi till Kalmar i helgen. Jag stora o lilla E, Mommen och Pärsson. Vissa får stanna hemma och jobba.... Så inför resan var det dags att ta fram de där barnkläderna jag har lovat kusin, minnen minnen, var stora e så liten? Omöjligt ;)

Hade ett samtal med stora tjejen igår där jag insåg att jag inte riktigt nåde fram, så jag tog till det absolut starkaste förhandlingsmedlet, Jultomten, stora tjejen har nämligen en ovana som vi behövde komma runt så vi förhandlade. Om nu hon inte höll sin del av uppdraget så skulle jag ringa Jultomten.

Efter en stund så kommer det.

Har han verkligen en telefon på nordpolen?

Japp

Har du verkligen telefonnumret?

Japp.

Och otroligt nog det glömdes inget bort, så jag har inte blivit avslöjad än ;)

Stora tjejen och Stora E hade gått och lagt sig så snällt idag, trötta tjejer efter en dag på Förskolorna, men lagom till att jag sätter mig och ammar, mejlar och pratar i telefonen så hör jag ett märkligt BippBIpp, Bipp bipp och en skrattsalva av Stora E.

Avslutar telefonsamtalet, lillebo liggandes på armen och datorn får som alltid vänta... Öppnar dörren och där står spöket Laban... nej det är stora E som hoppar i sängen med täcket över huvudet...

Stora tjejen har i allafall vett nog att låssas att hon sover när man öppnar....

Så Nej nu ska du sova!

Och otroligt nog 10min senare sover mitt hjärta med ett leende på läpparna. Det du femminuters metoden! Mamma vet bäst ;)

Vad är det som är så provocerande med att man låter de små sova nära tills de är redo att sova själva? Herregud ingen sover hos mamma när de börjar skolan! och för stora E gick det helt plötsligt bra en dag när hon var drygt 1, då var hon mogen. Kan det inte få ta den tiden?

Jag kommer fortsätta vara metodmotståndare. Hellre spöket laban med ett leende än gråt och tandagnissel.......

Kram A