Att vår familj överlevt den här veckan bevisar att undrens tid icke är förbi. Man blir nästan lite religös. Men bara nästan.
Kommer osökt att tänka på en passage i Bibeln som bland annat handlar om Gud/Jesus och om hur barnen har en speciell plats för dem. Om att barnen skall komma till dem.
Efter att ha sett mina små änglar må som de mått, genomlevt de helvetes kval dom gjort och fått utstå smärta ingen vuxen önskar sin fiende, är jag jävligt tveksam på vems sida dom där Herrarna verkligen står på.
Dom har hur som helst helt glömt bort hur det var att vara barn.
En-trött-men-glad-att-älsklingarna-mår-bättre-Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar